Jag vet att livet ibland är förjävla jobbigt men jag vet också hur jag ska göra för att ta mig helskinnad igenom det. Lite blåmärken, bulor och smällar efter vägen men det blir man bara starkare av. Jag känner lukten av svek, och den går inte att få bort hur mycket jag än gnuggar och skrubbar. Att sen inte kunna stå för det ni har gjort och låtsas som ingenting får det bara att se ännu mera patetiskt ut. Ni är inget mer än ett par vilsna själar som med tomma ord tror att ni kan trycka ner mig för att kanske sen få känna er pyttepytte-lite bättre. Men ni borde ha lärt er vid det här laget att det inte fungerar så. Rättvisan segrar alltid i slutändan och ni får helt enkelt skylla er själva.